Har känt mig otroligt deppig, ledsen, känslosam och illa till mods i några dagar nu. Är övertygad om att det är denna jäkla höstdepp som sköljt över mig. Det är samma trista, gråa väder varje dag och det är mörkt ute konstant, blä! Varför kan det inte bara börja snöa åtminstone, så att ljuset kommer tillbaka.

Typiskt för dessa "depperioder" är att känslor och tankar leker bergochdalbana i huvudet och man tänker mer än man behöver på allting som inte är av värde.

Ge mig ljuuuus!!

 

Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker på de människor som har barn samtidigt som de orkar jobba heltid, sköta hem och hus och ändå vara glad och social?!

Idag jobbade jag mellan 7.00- 15.30 istället för min vanliga tid 13- 21.30, skönt! Jag har hunnit vara på gymmet efter jobbet samt kört lite hjärngympa med Flame. Det är såklart mer värdefullt att börja tidigt och sluta tidigt :) Dock är jag absolut ingen morgonmänniska och fick kämpa hårt för att ta mig ur sängen imorse 05.30... blää för denna mörka, tråkiga, kalla årstid...

Snart är det helg igen och det ska bli lika skönt som vanligt :) Vi ska vara barnvakt åt våran gudson och hans bror. Jag ser verkligen fram emot det faktiskt, det blir att besöka Jul på Liseberg & Lekstan. Vi kommer att ha dem fredag-söndag så de sover över hos oss två nätter, myyys... Hoppas att de inte är allt för morgonpigga ;) 

 

På tal om annat så har jag bestämt mig för att göra MH med Flamman i vår. Hon är två år nu och vi har faktiskt inte genomfört något MH än, lite dåligt kanske men prioriteringen har funnits på annat. Men i vår då är det dags :) Jag har även små planer på att eventuellt ta en kull valpar på henne framöver, vi får se. Jag är otroligt nöjd med henne och tycker att hon är en riktigt bra hund med fina linjer i sig vad gäller både hälsa, mentalitet, aktivitet, utseende m.m. Vill hemskt gärna ha en "Flame-bebis" som nästa hund men vi får se helt enkelt, det är mycket planering, kunskap, tid och engagemang som krävs innan ett sådant beslut.

 

I helgen har vi varit hundvakt åt Flames fina bror "Knippe". Det är sjukt hur lika de är till både utseende och temperament :) Funderar på om jag och min bror är sådär lika i temperament, stackars Malin (brorsans tjej) isåfall, haha!

Igår var vi på kalas hos Rikards systerson, Konrad. Lille rackaren fyllde 4 år och är söt som socker. Han fick ett golfset av oss och det var omtyckt märkte vi, när vi lämnade kalaset stod alla barn och spelade.

Efter kalaset var vi bjudna till Rikards andra syster (Frida) med familj för en god middag. Knippe och Flamman fick följa med och de skötte sig galant :)

 

Vad gäller min personliga träning så har den varit riktigt bra den här veckan. Jag har avverkat flera promenader, ett spinningpass, några gympass och en löptur, och dessutom har jag börjat tänka med ett sunt förnuft vad gäller kosten. Tränar man och håller igång så kan man faktiskt få äta allting, men man måste inte överdosera ;) Det är summan av kardemumman för att lyckas hålla en stabil hälsa tror jag. Förbud och regler är nog inget som håller i längden utan en balansgång mellan träning och en bra kosthållning är nyckeln.

Skall försöka få in lite mer hundträning i vardagen också. Det som känns så jobbigt är att det är så trist och mörkt ute jämt... Man hinner knappt se något av dagen förrän på helgerna och det är inte så motiverande att hoppa i friluftskläderna när man kan ligga och gotta sig i soffan med massa tända ljus...

 

Imorgon är det dags för jobb igen. Ska njuta färdigt av kvällen först och sedan blir det att ställa klockan tidigt för att hinna med en promenad in till jobbet.

 

Melissa Horn <3 en av mina starka droger i livet! 

Söndagsslappar och lyssnar på hennes underbara musik just nu. Idag är man inte på topp men vad gör det när man hade en toppenkväll igår? Det var faktiskt känslomässigt en av de bästa kvällarna på länge =) Efter en tid med mycket tankar, känslor, osäkerhet och förtvivlan så känner jag att jag äntligen står med båda fötterna på jorden igen. Varför ens tvivla på ett vinnande koncept?

Jag och Rikard mötte upp Emelie och Daniel på stan igår för en bio (skitdålig film iof, men men) och sedan snackade vi över några glas. Ibland är det så skönt att bara få prata av sig med människor som betyder <3. Att sticka hål på bubblan som kväver, gött!

Idag har vi varit och firat Rikards pappa på fars dag. Det är en av jordens gulligaste människor :) Vi fick god mat och tårta.

 

Nu blir det snart ett avsnitt av solsidan och sedan läggdags tidigt. Imorgon är en ny vecka och den kommer bestå av jobb, plugg, träning, hundvakt och finbesök :)

 

Har precis lärt mig blodets kretslopp ;)

Idag anmälde jag mig till den tentan som går av stapeln i vår. Jag håller alla tummar och tår för att jag skall klara den och förhoppningsvis bli legitimerad djursjukskötare efter det. Jag vet att jag har en sjujäkla disciplin när det väl gäller och detta är inget undantag. Så denna höst/vinter kommer det att ägnas en hel del fritidstimmar åt pluggningen. Jobbar dessutom 100% så det blir fullt upp... What doesn't kill you makes you stronger!

 

Denna veckan är jag "singlelady" eftersom mannen i mitt liv är iväg på bortamatch (jobb). Det känns väl inte superkul men samtidigt har jag fullt upp med jobb, träning, hund och plugg så denna vecka bör gå lika snabbt som alla andra. På tal om träning så har jag fått fart på mina morgonpromenader igen och det är gött! Jag har promenerat till jobbet både måndag och tisdag denna vecka. Det blir dyrt att ta bilen i fortsättningen på grund av både trängselskatt och parkeringsavgift när jag jobbar i stan. Och att hoppa på en fullproppad buss på morgonen kan jag gärna hoppa, då går jag hellre. Dessutom blir Flamsan trött och sover som en stock på jobbet.

 

 

 

Vid den här punkten i livet kan jag ofta komma på mig själv att fundera mycket kring framtiden, vad jag har åstadkommit, hur jag lever, om jag är lycklig, vad jag kan förändra, vilka drömmar jag har och ja, you name it...

Jag tror inte att jag är ensam om att gång på gång falla in i denna "kris". Vissa dagar kan jag känna att jag har lust att bryta upp, ta mig loss och börja om på ett helt nytt äventyr men nästa dag inser jag vad jag har och att jag är nöjd precis som det är.

Att "ta dagarna som de kommer" är en riktigt bra tanke men hur blir det egentligen? Jo dagarna går och går men jag står och trampar i samma fotspår... Man måste drömma, längta, sakna och våga. För mig handlar livet om att utvecklas och det gör man inte på samma stig, dags att vika av?